Jag har läst 3096 dagar av Natascha Kampusch. Boken är en självbiografi av Natascha Kampusch’s liv då huvudfokus är hennes år i fångenskap. 1998 kidnappades Natascha av en man vid namn Wolfgang Prikopil. Han tog henne sedan till sitt hem där hon under åtta års tid hölls fången för att sedan fly då Wolfgang städade bilen. Boken börjar med att Natascha berättar om sitt liv fram till kidnappningen. Hur hon blev uppfostrad och hur hennes förhållande till sina föräldrar var. Hon berättar om skilsmässan och hur hon under år tacklade det. Hon beskriver att hennes barndom var ganska så normal. Om man analyserar det hon beskriver och berättar om i sin barndom så kan man känna igen sig i en hel del. Det faktum gör att det nästan blir läskigare att veta att hon senare kommer att bli kidnappad. Man behöver inte ha haft en dålig uppväxt eller ha haft fel umgänge för att drabbas. Man kan vara en helt vanlig person. Jag tycker att hon tar fram relevanta saker i sin barndom och inte snöar in sig på massa annat utan hon håller sig till saker man senare kommer kunna koppla till andra händelser i boken. Språket är väl anpassat till majoriteten. Jag tycker att de flesta skulle nog kunna förstå språket, det är ett vardagligt språk enligt mig som också passat bra till just den här sortens bok. Hon är inte så gammal och språket gör att man förverkligar vetskapen om att hon inte är så gammal. Jag tycker att boken är väldigt bra i ett helhetsperspektiv. Den har bra struktur, bra slut och man vet aldrig vad som kommer att hända. Det är lite av en cliffhanger på varje sida. Den levde upp till de förväntningar som jag hade (som var relativt höga om jag ska vara ärlig) när kommer till självbiografier av den här karaktären. Den får högsta betyg av mig.